Igår var det sista anatomilektionen för terminen och hur firar man det? I pausen drar Lasse, vår lärare, fram ett flak med öl innan vi kör vidare med sista timmen! Bara i Danmark, men det är så nice!
Efteråt blev det brännbollsmatch mot våra ärkerivaler, hold 11. Självklart så vann vi i hold 10. Det är bara så vi rullar. Nu blir det fest hos Jens!
Trine från min klass som är grymt bra på att teckna satt och gjorde den här av mig under vår histologi-lektion idag, är den inte nice?!
Har annars varit i Horsens (30 min med tåg söder om Århus) på följevakt som en del av min sjuksköterskevikariekurs, var på en kardiologisk avdelning där jag fick se massor och lära mig mycket, och träffa alla härliga patienter.
Karlstad om två veckor!
Det här är något jag har reflekterat över en tid nu, något som man kan vara säker på kommer att hända varje gång. Det jag snackar om är svenskar utomlands. Varje gång man möter en svensk utomland, på chartersemester, på en turistbuss till Oslo, i byn i Århus, varje gång händer samma sak. Bara för att det att vi alla kommer från Sverige och det helt otroliga råkar ske (att man möter en annan svensk utomlands) så är man bästa vänner och man är absolut tvungna, eller vi kan säga att man tycker man är förpliktigad, att prata med den andra svensken och berätta allt om en själv, hur man klipper gräset hemma i förortstrådgården eller visa bilder på ens ungar från plånboken. Jag undrar bara varför? Om vi skulle mött varandra på gatan hemma skulle vi inte bry oss om varandra överhuvudtaget, förstå mig inte fel, man får gärna snacka med en annan svensk utomland, det kan vara trevlig, men när man gör det bara för sakens skull och säger “det här skulle aldrig hända hemma i Sverige, ELLER HUR? HÖHÖH” så är det bara pinsamt, då ska man bara ge fan i det. För när man har pratat om det som alla svenskar hela tiden gör när dom möter någon ny ( Var kommer du från? Vad jobbar du med?) så let’s face it, så har man inte ett skit annat att prata om, för man känner inte varandra överhuvudtaget och har troligtvis inte ett endaste dugg gemensamt förutom det faktum att man är svensk. Och när alla intressanta allmänna frågor är överstökade så har man inget att säga till varandra så sitter man bara och nickar och det blir bara allmänt obekvämt. Det hände ikväll, och det hände i en hiss med en göteborgare i Tunisien, och det hände i Alanya och samma sak på stranden i Rhodos. Nu slår jag handen i bordet, om man inte har något annat att prata om förutom det otroliga sammanträffandet att man råkar komma från samma land på en semesterort där det är mer svenskar än i ICA en söndagseftermiddag, gör det bara inte, det blir bara pinsam tystnad och allmänt nickande. Tack på förhand.
På den här bloggen blir det ju inga barn gjorda som man säger, och inte annars heller må jag tillägga. Men det är nog för det att det inte händer sådär jättemycket just nu, har avslutat dissektionskursen den här veckan och börjar läsa genetik i nästa, det är väl den “stora” förändringen. Ska också på Horsens sjukhus och jobba lite i nästa vecka, är lite nervös men det kommer bli kul också!
Annars har det varit en heldag med sport, först Sveriges semifinal mot Tjeckien som slutade med förlust (kan någon förklara för mig varför Bengt-Åke tar timeout med 30 sekunder kvar?!), sen andra semifinalen mellan Ryssland och Tyskland där dom sistnämnda spelade superb mot dom ryska stjärnorna! Avslutade dagen med en tur ner i byen tillsammans med Frederik för att se Champions leage- finalen över några öl. Snipp snapp slut så var sagan om Johans lördag slut.
Godaften.
Idag är det Norges nationaldag, hurra, hurra, HURRA!
Eftersom jag har massor med norskt påbrå, jag känner ju faktiskt två som jobbat i Norge en sommar, så ska jag självklart fira nationaldagen tillsammans med Århus norrmän och dela med mig av mina många 17 maj-minnen tillsammans med dom.
I helgen var jag och kollade på en meganice lägenhet och såg Robin Hood på bio. Det var allt. Ses i dimman. PUSS
DET är jag i vart fall “inte”.
Längtar till midsommar i Viktors summarstuga! Varmt, jag har aldrig frusit så mycket under så lång tid som jag har gjort idag. Tycker inte om Island, det är deras fel.
Här kommer den, något som jag tror är den största traditionen här på bloggen. SR. Söndagsrapporten där jag summerar min helg lite. Det har varit en riktigt bra helg! Bästa på länge, lite hygge med charader här i fredags för att avslutas med en vilt trevlig kväll igår, bilder kommer, och dom är inte att leka med (dom jag minns att vi tog i alla fall). Jag har sovit mindre än tolv timmar i helgen så nu blir det natt. Puss.
Det här är kul, det är det vi har pratat om idag. Oja, och jag har funnit ett nytt ligament i kroppen, hell yeah! Godnatt.
Det blev en lung/hård helg! Har slappat på kvällarna, men kört FADL i totalt 16 timmar under helgen, idag ute i Risskov på psykhospitalet där vi hade om psykpatienter (självklart). Finns mycket sjuka människor där ute. Vi fick bland annat pröva på hur det är att föra ett samtal när man är schizofren, vi skulle snacka med den framför oss samtidigt som den bakom viskade sjuka saker i örat på oss som “ta upp en stol och kasta på henne du pratar med, om du missar, försök igen och om du missar igen dunka ditt huvud hårt i väggen och släng dig ut genom fönstret”. Det var inte lätt att vara schizo!
Ikväll har jag städat och invigt mina nya löparskor med en löptur ut till Skejby. Imorgon börjar den andra dissektionsveckan, nice!
