Samtal med stekis kl 18.44

Jag: Hej stekis
Stekis: Mjauuu, hrm. Hej
Jag: Läget?
Stekis: Nej det är fint vet du, sitter och steker lite bara. Skönt då och då.
Jag: Då och då? Gör du något annat?
Stekis: JA! Sover, äter, blir klappad, sover.
Jag: Skönt liv.
Stekis: Ansträngande, inte vad folk tror men det är det! Kaffe till exempel är ju förbjudet, ger inte nån bra sömn.
Jag: Förstår det, synd om dig alltså.
Stekis: Det är en konst att kunna blir klappad och matad när man vill, ni går ju på alla trick i boken. Idioter.
Jag: Förlåt, vad sa du nu?
Stekis: Mjauuu?
Jag: Skit samma. Ska vi ta och prata om ditt lilla problem?
Stekis: Problem?
Jag: Ja, problem. Maten. Du gör inte så mycket annat än att äta. Igår ett kilo torrfoder.
Stekis: Normalt.
Jag: Du lärde dig hoppa upp till matskålen när du var tre år. Sött kanske, men inte normalt.
Stekis: PFF, skitsnack. Jag är i topptrim!
Jag: Det du har på magen då?
Stekis: Kärlekshandtag. Ni måste ju ha något att ta i.
Jag: Mhm visst. Träna kanske vore nåt? Ett litet löpband?
Stekis: HAH! Jag som tränar som om jag vore maratonlöpare. I onsdags för tre veckor sen tog jag ju ett varv runt huset.
Jag: Jaja. Tänkte bara säga det. Du är ganska feg också eller hur? Blev ju rädd för leksaksmusen häromdagen eller hur? Något du vill prata om?
Stekis: Inte rädd. Bekväm med att visa känslor heter det.
Jag: Ok. Hur fan sitter du förresten?
Stekis: Vadåra? Hur sitter du på en stol? Dumme fan.